kommer inte på någon klatchig rubrik



Helgen bestod typ av träning och hockey, som en vanlig vecka helt enkelt förutom att säsongen är slut och det inte var jag som spelade.
Vi var ett gäng som hjälptes åt att ta hem en seger med AIKdamjunior laget mot Stockholms distriktslag och som ni ser på bilderna ovan - proffsigt. Kul hade vi iallafall ;)
 
Den här veckan har jag varit så sjukt social med vänner med mera så det känns som att jag har tagit igen för hela hockeysäsongen. haha nej men typ. Roligt att göra annat men självklart hunnit med min träning. Om 2 veckor är det dags för operationen och då checkar jag ut och tar ledigt lite grann. Tills dess är det bara att tuta och köra på.
hockey - life - motivation - sisters

.

 
I slutet på Augusti/september kommer inte exakt ihåg när det var nu. Så fick jag beskedet att jag inte fick en plats i det hockeylag jag spelat i över 2 år. Jag är helt enkelt för dålig. Krasst och ärligt så är jag det. Och vet ni? Jag har accepterat det. Har aldrig någonsin trott heller att jag var bättre än de jag tävlade mot. 
 
Jag var sen dess varit jävligt nere. sjukt nere. Har inte mått så dåligt förut. Det låter kanske som skitproblem i vissas öron men det här är mitt liv och laget är min familj så självklart tog jag så jävla hårt på det här beskedet. Därför beslöts det att jag ska vara "utlånad" tillsvidare. 
 
Jag velade fram och tillbaka flera gånger och ja, en gång tänkte jag tanken "jahapp det var så här bra jag kunde bli" och typ skita i hela grejen. Men sen satte den här jävla genen igång i mig som är min största drivkraft i allt nämligen revanch och tävlingsinstinkten. En person jag litar sjukt mycket på och som alltid vet vilka knappar den ska säga eller ifrågasätta för att väcka dessa sinnen hos mig. Men samtidigt ge mig så sjukt mycket inspiration och pepp! Han sa - Don't get mad, Get EVEN.
 
Så jag bestämde mig. Så nu ska jag gå ner i tid på jobbet ett tag för att kunna satsa mer på hockeyn, träna mer, träna med privatinstruktör och verkligen kunna känna att jag kan fokusera och träna på det jag behöver.  så tog jag tag i mig själv. Bryta ihop och komma igen.
 
Nu är det Mars och mitt starkaste år någonsin är detta. Har inte varit så fysiskt stark som jag är nu och är på väg att bli starkare. Förutom en operation som väntar den 15 April så kommer jag att köra på som aldrig innan. Har redan blivit mycket starkare i kroppen då jag sett resultaten av fystester. Det som ändrats på isen för mig är väl att jag har skaffat mig lite mer självförtrorende. Jag har tränat mest skott och teknikövningar med Lasse när jag kört extra träningar med honom allt sånt jag behöver. Guld värt. 
 
Från att vara nere och skrapa på botten som det kändes då, till att ha haft typ den roligaste säsongen i riksserien för mig vill jag bara tacka alla brudar i laget som gett mig så sjukt mycket. Utan er hade jag fan gett upp. Tack till Lasse som gett mig verktyg och sjukt mycket pepp, girra som ibland lackat på mig när jag velat ge upp, familjen som alltid står bakom mig oavsätt vad och hjälper mig med allt. Ni uppskattas. Puss på er och ni är värdefulla.
 
Nu är den här säsongen slut och jag vet inte vad som kommer att hända till nästa men vill iallafall säga tack för en sjukt rolig säsong! Nu tutar vi på - tränar och kör nästa!
 
 
 

Bästa låten just nu

 
 
Ny vecka, nya utmaningar eller vad är det alla tjatar om egentligen? Här är iallafall en grym låt att tagga igång med ;)